till dem som förtjänar det/ niille jotka sen ansaitsee/ to hose who say "ni!"

Publicerad 03.08.2012 kl. 21:29
Fnys. Jag menar nys. Nys, Aino, när du inte behöver hålla det tillbaka längre. Att vara halft förkyld och spela en liten gig till åldringar kan ha diverse negativa följder. För att inte nysa dem till sin grav höll jag mig så gott jag kunde. Det gick helt bra. Ingen har blivit smittad. Än så länge.

Jag och Lukas har spelat på Leschehemmet i närmare tre år nu, än mer har jag själv varit där med min syster, Maria. Varje konsert har varit väldigt givande.
Musik får enligt mig en olik betydelse beroende på vad man spelar och till vem. Att uppträda till dessa människor är överväldigande värdefullt, för två orsaker; den första är att de får inte höra live uppträdanden så ofta. De är inte alla i skick för att ta sig till konserter och är väldigt glada varje gång de får veta att någon kommer och spelar för dem. Kontaken till musiken är alltid speciell, oavsett åldern.Detta har att göra med den andra orsaken, den känsloupplevelse musik kan ge. Höstvisan är ett bra exempel. Jag berättade dagen före vårt lilla uppträdande för en äldre dam att vi skulle spela höstvisan. Hon blev väldigt ivrig och svarade; aj va kiva, den tycker jag om. nästa dag träffades vi i korridoren och hon bad mig att inte glömma att hämta henne ner till maten ifall hon själv inte kom ihåg. Vi skulle ju spela höstvisan, sa hon. Hon kanske inte kom ihåg att komma ner till maten, men hon hade inte glömt att vi skulle spela. Vissa saker, som rutiner är lätta att glömma, men musik man hört som liten glömmer man inte. Att som gammal få höra barndomssånger som "plocka vill jag skogsviol" och "höstvisan" ger en varm, nostalgisk känsla. Därför ger det mig så mycket när de alla börjar sjunga med i refrängen, "skynda dig älskade.." , då någon av dem har svårt att minnas sin ålder, en annan kan ha svårt att utforma meningar. Men sjunger man något de minns, så sjunger de. Och de sjunger vackert.

//

Suomeksi haluaisin sanoa, että jokainen keikka vahnainkodissa on sen arvoinen, koska se antaa niille ja itsellemme enemmän kuin voisimme kuvitella. En muuten halua otsikolla sanoa että kukaan ansaitsee musiikkiamme enemmään kuin muu, mutta vain, että vanhukset jotka ovat elämää nähneet, ansaitsevat arvokkaan, ja kunnioitetun loppuajan elämässään (ja näin ei todellakaan aina ole, mikä raivostuttaa minua). Ne ansaitsevat todellakin kuulla lapsuudensa lauluja, omia aikojaansa muistellen.   


//
I´m a bit tired of translating, so i´ll just say "Ni"!


Aino kuittaa.
Lulu Band
Kommentarer (1)
loll :D:D:D
Lukas03.08.12 kl. 22:51